Sida 157
LUCCA.
U9
De hade salt sig pa golfvet och pa trappsteg dar bankarna icke rackte till. SI lyfte en afde minsta plotsligt upp kapuschongen, och ett litet varmt, leende barnaansikte tittade fram. Exemplet smittade, det var en varm dag, och de heta ansiktena behofde svalkas i den dunkla kyrkan, den ena kapuschongen efter den andra lyftes upp, det ena barnaansiktet efter det andra blottades, man nickade at hvarandra, utbytte halsningar och leenden, man var tydligen stolt och road af det varf man fyllde, men varmt var det, och en smula trdtt var man ocksa. Ett vackert italienskt barnaansikte ar nu bland det vackraste man kan se, men aldrig har jag funnit dem sa vackra som har inne i den skumma kyrkan, som en liten glad och leende ofverraskning tittande fram under de svarta, dodgrafvaraktiga hufvorna. Men sa kom en af de aldre och tillsade dem att betacka ansiktena igen; det var icke tillatet att blotta dem - kapuschongerna drogos ned, och synen var ater forsvunnen. Det var ater nagra sma svarta spoken som sutto dar, och endast de muntert glansande ogonen skvallrade om, att det var sma spada, bekymmerlosa leenden, som doldes under de dystra sorgedoken. ^ Efter en kvart var ceremonien slutad, och taget satte sig ater i ging. Tva och tva tradde de sma sorjarna ut i solskenet och skredo fram genom en annan gata, till en annan kyrka. I slutet af taget aftecknade sig Iter den korsfastes torvridna gestalt mot den bla luften, rokelsen
Källa: Internet Archive ·