Sida 174
i66
EN VINTER I SODEKN.
slakttycke med deras kvinnliga grannars. Det ar egendomligt, att den arlesiska typen tycks gora sig nastan iiteslutande gallande pa kvinnosidan.
Da jag kom, hade middagen nyss borjat, och stamningen var annu nagot stel. Men snart tinade den upp under inverkan af vinet och ratterna, och da den andra ratten gatt, blef jag vittne till en bordsed, som onekligen sag mycket lockande ut. Pa uppmaning fran nagon af de aldre tryckte namligen den unge akta mannen en bastant kyss pa sin hustrus kind, som sande den, hka arlig och Ijudande, till sin kavaljer pa andra sidan, och sa gick den bordet riindt, pa de ungas sida gifven och mottagen med ett visst allvar, hos de gamla och smattingarne under skamt och skratt. Darmed forsvann den sista skymt af tvang fran bordet, och hvar och en kande sig tydligen som hemma hos sig.
Da stamningen var som hogst, maste jag lamna dem for att gora mig i ordning till aftard. Hotellvardinnan sokte locka mig kvar med beskrifningar ofver den arlesiska sondagens noje. Da ar det namligen ett slags tjurfaktningar pa den gamla amfiteatern, af tamligen ofarligt och oblodigt slag, och da ar hela stadens befolkning pa benen. Pa eftermiddagen promenera de sedan i staden, alia kvinnorna i sina helgdagsklader pa den ena trottoiren, alia mannen pa den andra, halsande pa hvarandra, pratande med hvarandra tvars ofver gatan.
Källa: Internet Archive ·