Sida 173
ARLES.
1C5
blottande det hvita halskraset, hvars spetsiga urringninglamnar halsen bar. Kjolen ar slat och veckrik, af samma tyg som mantiljen. I hvardagslag ar denna drakt helt enkel, vanligen i hvitt och svart, men da hogtidsdrakten kommer pa, aro mantilj och kjol af blommigt siden, halskraset rikt krusadt eller veckadt och det hela en ram, som gor det vackra ansiktet fortraffligt gallande. En arlesiska i hogtidsdrakt ar bland det vackraste man kan fa se.
Jag hade tur nog att fa se det. Da jag kom tillbaka till hotellet for att ata min middag, rakade jag midt upp i en arlesisk festtillstallning. Af hotellets vardinna fick jag sedan hora, att det var hennes for detta kokerska, som forra aret blifvit gift med en ung bonde i trakten och nu firade arsdagen af sitt brdllop med en liten festmiddag. Sallskapet utgjordes af bortat tjugu personer; midt for ena langsidan satt vardfolket, han en trettio ars bonde, stor och grof, sjalfsaker och tydligen formogen; hon en tamligen bastant skonhet med mork hy och starka drag; hela den ena bordsanden upptogs af de gamla och smabarnen, pa den andra hade ungdomarne slagit sig ned par om par. Det var fem unga flickor i sina finaste helgdagsklader och af hvilka i synnerhet tva voro fortjusande vackra, den ena annu till halften barn, smart, med ett blekt, fint ansikte, den andra nagot aldre, fullt utvecklad. Kavaljererna hade tamligen grofva, alldagliga ansikten, i hvilka jag fafangt sokte spara nagot
Källa: Internet Archive ·