Tillbaka Read Runeberg

En vinter i södern, reseminnen

Originalsida 172
Originalsida 172
Originalsida 172
Originalsida 173
172–173

Sida 172

164

EN VINTER I SODERN.

ans,kte. Och ryktet hade icke sagt for mycket, alia dessa unga kvinnor voro vackra, nigra fullandade skonheter. Typen ar starkt sydlandsk pammnande om den italienska skonhetstypen' men nagot finare, nagot mindre blodfull med ett vekare drag kring munnen, forradande ett nagot skildt temperament. Hvad som forvanar och kastar ett skimmer ofver hela det JiUa samhallet, ar att finna den sa genomgSende i alia klasser, ar att den genom Irhundraden kunnat b>behalla s,g i dessa tranga grander, i dessa sma hem, sa stolt, sa ren, sa full af ras. Dar gick en skonhet och sopade gatan utanfor husporten en annan lag och skurade en farstu, en tredie' drottnmgen for dem alia, satt i ett gathorn och salde bleckkarl.

Den pittoreska drakten bidrager afven att forhdja intrycket. Det mest karakteristiska i denna ar harkladseln. Haret ar nedkammadt, sa att det faller i tvenne breda vagor snedt ofver pannan, ofver tinningarna, skylande halfva orat bildar en nagot nedhangande harkorg i nacken och ar sluth-gen pi hjassan uppfast i en grekisk knut. Ofver denna ar nu i hvardagslag en liten hv,t mossa fast - vid hogtidligare tillfallen ett bredt sidenband af samma farg som kladningen med de fna andarna nedhangande p| ryggen De aldre kvmnorna bara utom den hvita mossan ett bredt svart band lindadt om hjassan. Drakten for ofngt utgores af en mantilj i rika veck lagd ofver skuldrorna, knuten i kors ofver barmen

Källa: Internet Archive ·