Sida 171
ARLES.
163
i allmanhet icke alskar, och det alskvarda fortroende, hvarmed tilltrade lamnades at framlingar, formadde mig att dr5ja nagot langre dar inne, an jag val annars skulle hafva gjort, ty sjalfva fynden voro endast svagare aterupprepningar af hvad jag manga ganger sett i Italien. Just nar jag amnade ga, gnisslade Iter porten, och en liten krympling, kutryggig och skefbent, kom in. Han borjade rabbla upp den siikerhgen oskrifna katalogen, och ehuru han pa sin hojd var en mycket aflagsen slakting till vaktmastaren, gaf jag honom den tiUborliga vaktmastartributen och hejdade honom sa redan pa forsta sidan. Och sa gick jag Iter ut i solskenet for att odeladt agna mig at stadens lefvande sevardheter, dess for sin skonhet beromda kvinnor.
Jag hade visserligen redan pa morgonen spanat efter dem, men dar ett kvinnligt vasen uppenbarade sig pa de annu tamligen folktomma gatorna, var det ofelbart ofver de femtio aren; inne i kyrkorna hade jag visserligen afven sett nagra kvinnor, hvilkas gestalter tydde pa ungdom, men de lago forsankta i bon, och deras ansikten voro till halften dolda for mig. Jag hoppades, att jag nu, da det redan var lidet pa middagen, skulle ha biittre tur, och sablefverkligen ocksa fallet. Nagra promenerande syntes visserhgen inte till, men under mina stroftag rundt staden lyckades jag an har, an dar, bakom en ruta, bojdt ofver arbetet, i en portgang, bakom en boddisk, uppfanga skymten af ett ungdomligt
i
Källa: Internet Archive ·