En vinter i södern, reseminnen

m

i i

Pet later som en paradox, men det ar ett faktum, att hvad som faller sig svarast i Italien ar att blifva bekant med italienarne, fa en inblick i de italienska forhallandena, liira kanna det italienska lifvet. En rasa i Italien ar som en fest, dar vardfolket haller sig i skymundan, dar man maste leta efter dem i vraarna och dar flertalet gaster icke vaxla flera ord med dem an »god dag» eller »adjo». Det italienska folket ar som en familj med gamla anor och ett beromdt namn; det liar ett gammalt statligt herresate, dar forfaderna led efter led samlat sina skatter, satt prageln af sitt lynne, lefvat hemvana i de stora salarna och den storslagna prakten. Men viUkoren hafva forandrats, och familjen har icke langre rad att bo i sitt gamla hem. Det. har blifvit en festvaning, dar annu da och da, med hemliga uppoffringar, namnets gamla glans uppratthalles, eller det har blifvit ett museum,