Tillbaka Read Runeberg

En vinter i södern, reseminnen

Originalsida 184
Originalsida 184
Originalsida 184
Originalsida 185
184–185

Sida 184

176

EN V INTER 1 SODERN.

I

den oroliga blicken efter kofferten. Men da de hafva en ledig stund mellan alia dessa bekymmer, ar ocksa deras noje renast och jungfruligast, allt det nya ar for dem si mycket mera nytt som det kanske ar den enda gangen de fa se det, och pa en eller ett par manader samla de ett belt litet kapital af reseminnen, som sedan racker for ett belt lif i kakelugnsvran, Hur ofta Lipprepad ocb standigt ny ar icke sedan den njutningen att kunna saga: jag minns, jag, nar jag skulle fara fran Florens till Rom . . . o. s. V.

Den andra kategorien ar de standiga resenarernas. Det finnas fliera sadana an man skulle tro, de bilda liksom ett btet kosmopolitiskt zigenarsamballe i de andra samballenas midt, igenkanda pa ett hemligt tecken, skrifvet i deras ansikte, forenade med bvarandra genom bemlosbetens band ocb tillfallighetens lagar. Det ar ett underligt samballe, detta de verkliga resenarernas samballe, ocb det skulle kunna skrifvas volymer darom. Vox dem bar icke resan langre nagra besvarbgbeter, ty de bafva glomt bur det kandes att bgga i egen sang ocb sitta vid eget bord. Den bar icke heller langre nybetens bebag, frihetskanslans njutning, det oforutseddas eggelse, ty det nya bar bunnit blifva gammalt, fribeten blifva en borda ocb det oforutsedda en aterupprakning. For dem ar resan en bitter njutning ocb en kar plaga. For dem ar reslusten

Källa: Internet Archive ·