Sida 22
Venezia uov. li
|)et ligger ett kvinnligt, yppigt drag ofver Venezia, hafvets stad. Det ar nagot sa fantastiskt ofver henne, dar hon lik en sjojungfru ligger och badar sina hvita marmorlemmar i det blaa vattnet, att man icke riktigt vet, om hon ar drom eller verklighet, om man sjalf ar vaken eller sofvande. Hon tager en fangen till kropp och sjal och man vagar dock aldrig tro pa henne. Hon talar till en med ett sa smekande, ofvertygande tonfall i rosten, men man misstanker dock, att hon bara berattar sagor. Hon vet nog icke sjalf, hvar fantasien hos henne borjar och slutar.
Kvinna ar hon fran topp till ta, och dartill ett stycke af en osterlandsk kvinna. Praktlysten som en sadan, alskande de starka, varma fargerna och de mjuka, veka linierna, sa glad at smycken att hon garna ofverlastar sig darmed, och sa glad at sin egen skonhet, att hon latt
I
Källa: Internet Archive ·