Sida 31
VENEZIA.
23
Men da jag pt morgonen, innan jag skulle esa var uppe i Campanilen, sag jag pa vattnet, angst borta vid horisonlen, en strimma sol, som ycktes vaxa och narma sig. En timme darefter s^en solen frin en klarbla himmel och kastade e« glansande skimmer ofver hela den vata staden ■ Marcos kupoler skimrade metalliskt mot luften cJi pa Pmzzan var det ater fest. Dufvorna, som "'"Ills varit alldeles osynliga, fyllde luften med anet af sma vingar, slogo ned pi bankar och ^oiar, pa de sittandes skuldror, for att blifva "latade; under arkaderna strommade folket af och an, midt pa torget spelade militarmusiken, ch Iran Piazettan Ijod gondolierernas rop- gonaoa, signer! Iter loftesrikt och forhoppnings- "ilt. Och farden till stationen genom de solelysta kanalerna var blott alltfor kort. Hvart Wicken sIg, motte den en tafla af Ijus, hf och ^orelse. De hvita husen med sina grona fonsteruckor, de skarpa skuggorna fran alia de oregelundna hornen, de otaliga hvalfda broarna, folket som vimlade ofverallt, pratade, skrattade, kop- ^og, skrek och gralade, men allt med samma gJada solskenshumor — allt forenade sig for att ' afresans stund lata Venezia visa sig fran sin west lockande och forforiska sida.
Och da taget rullade ofver bron till fasta
nclet, bredde sig pa bida sidorna hafvet ut i
^ 'iJa, solglansande skonhet, fiskarbltarnas roda
cfi gula segel speglade sig i den blanka ytan,
Källa: Internet Archive ·