Sida 36
28
EN VINTER 1 SODERN.
forening', marscherar Bologna fram med sina likartade, hvitrappade, arkadprydda hus, stora men nagot tunga, statliga men nagot enformiga, liksom en kohort af romerskt, tungt bevapnadt fotfolk, eller liksom ett kapitel ur den romerska lagboken med regelratta paragrafer och sakert timrade satser. Staden bar samma pragel som dess raynt fordom; Bononia docet; under de statliga arkaderna gick lardomen i skydd for sol och regn, men liksom de larde den tiden buro pansarskjorta under doktorskapan, sa ar afven Bologna en korsning af lardomsstad och fastning.
Firenze, mediceernas stad, ar forst och framst konstnarernas stad. Icke blott darfor att den gommer en sadan otrolig rikedom pa konstskatter; sjalfva stadens yttre fysionomi bevarar alltjamt i sitt vaxlande minspel, sin katolska, praktalskande fromhet, sitt krigiska trots, sin tankedigra konstnarsgladje, sin idylliska ro, en pragel af andlig fornamhet, af odlad skonhetskansla. Da den byggde sina kyrkor, strafvade den efter prakt och glans, afven den, men prakten blef aldrig skrikande, aldrig brokig, den reste sig i en fin, mattfuU mosaik af svart och hvit marmor. Da den byggde sina palats, sokte den skonheten i de stora, enkla linierna, i det helas harmoni, och den timrade dessa valdiga grastensmurar, som i all sin tyngd aldrig synas barbariska, alitid mattfulla, konstnarliga, nobla i sin krigiska gestalt. Firenzes palats och murar
Källa: Internet Archive ·