Sida 37
FJKENZE, 29
aro som fastningar, byggda for att frojda ogat, och man kommer ovillkorligen att tanka pa att den, som en gang under bistra tider ledde stadens forsvar och byggde dess befastningar, ocksa var en af dess storsta konstnarer, Michel-Angelo.
Man skall vara en ohjalplig filister, om man icke kanner konstnarsinstinkten och konstnarsgladjen vakna hos sig, da man kommer till I'irenze. Jag menar da icke sa mycket driften att skapa som lusten att njuta, den rent estetiska •^ansla, som finns hos manniskan och som gor att en linie kan hafva ett oforklarligt behag, en targ, en ton, ett ord, eller en sammanstallning at ("arger, toner och ord, en tjusning, som synes oberoende af all mening. Denna konstnarsgladje at" Firenzes lifsatmosfar och den stiger en at hufvudet utan att rusa, som ett gammalt, mildt ^in- I denna konsternas skattkammare, den nkaste som kanske finnes, erfar man en ogats gladje, som sa smaningom blir hela sinnets. Och denna gladje ar sa ytterst forfinad utan att darfor hafva forlorat nagot af sin kraft. Firenze ar den borne sjalsaristokraten bland Italiens stader. Liksom en drommande yngling ligger den nere i Arnodalen mellan de omgifvande 'agra hojderna, men dess drommar aro icke endast vackra utan afven starka. De aro som •jiottos Campanile, som for mig star som en symbol af hela staden. Smart och spanstig, "led en oforganglig ungdomskraft i sina enkla, tasta linier, reser den sig upp i hojden; men pa
li
Källa: Internet Archive ·