Sida 38
3°
EN V INTER I SODERN.
dess marmorvaggar har en ofverdadig konstnarsfantasi slosat sin outtomliga rikedom af form och farg. Den synes sa enkel, sa helgjuten och storslagen och ar dock sammanfogad af hundratals skilda konstverk. Man kan ena stunden studera dessa konstverk hvart for sig och den andra for det helas harmoni glomma att det finns nagot sadant som detaljer. Och hvad som ar betecknande ar att afven i hojden, dar de knappt langre kunna urskiljas, aro dessa detaljer Hka konstnarhgt fullandade, liksom framsprungna af en omotstandHg, afsiktslos skonhetsdrift.
Och hvad som annu mer forhojer och forstarker delta intryck af konstnarlig skonhet, ar att den omgifvande naturen star sa fullkomhgt i harmoni darmed. Denna stad och detta landskap hora samman, gUda ofver i hvarandra utan att man marker hvar den ena slutar och det andra borjar, bada praglade af samma stil, samma tycke. Det ar som om en stor mastare fastsmidt denna adelsten inom denna ring af blanande berg. Rundt omkring hojer och sanker sig horisonten i vackra, rena h'nier, och den yppiga gronska som betacker bergens sidor har samma — man finner intet annat uttryck an klassiska sk5nhet i sina former och konturer. Hela detta gronskande, solbelysta panorama ar betackt af sma hvita punkter, och narmar man sig en af dessa hvita punkter, finner man att det ar ett faste, byggdt pa kullens topp, ett palats eller en villa i parken pa dess sluttning,
Källa: Internet Archive ·