Sida 40
32
KN VINTER I SODERN
brosa. Det ar en smula besvarligt att komma dit, ty endast en del af vagen kan tillryggalaggas pa jarnvag, men besvaret, sasom det mesta besvar pa resor, lonar sig. Sarskildt for en nordbo skall denna fard alltid hafva ett egendomligt behag; han skall dar finna en paminnelse om hemmet midt i sodern.
Det visste jag annu icke, men det var nagot i sjalfva namnet som lockade mig. Da jag darfor vaknade tidigt en morgon och genom fonstret sag en klarbla himmel, som lofvade en vacker dag, beslot jag mig for att offra denna dag at Vallombrosa.
Ett par timmar darefter steg jag af vid den lilla stationen Pontassieve, fran hvilken farden maste fortsattas i vagn, pa asna eller till fots. Nagon vagn syntes dock icke till, nagon asna icke heller, — daremot kande jag mig en smula frusen i morgonluften, som solen annu icke hunnit varma upp — klockan var endast atta pa morgonen, — och sa beslot jag mig for att ga. Det kunde icke garna vara mer an tva, tre timmars promenad.
Det var i medlet af december, men det slutande aret var som en slutande sommar eller en borjande var. Marken var gron, visserligen en matt gronska,paminnandeom olivernas, hvilkas gragrona dungar betackte bergens nedersta sluttningar, men det var dock gronska, och den blef allt Ijusare, allt mera sommarlik, ju hogre solen steg upp pa himinelen, ju starkare dess glans
Källa: Internet Archive ·