Sida 41
id
FIRENZE.
33
blef. Pa dikesrenarna stodo blommor och lyste med varma farger. I en tradgardstappa vid vagen sag jag en blommande rosenbuske.
Vagen, som jag hade att folja, gick forst fatt ofver slatten, och utsikten yar vid ofver den kringliggande nejden. Terrangen var, sasom ofverallt i Toscana, starkt kuperad, till och med slattlandet mellan bergen hojer och sanker sig 1 standiga vagor. Framfor mig sag jag Pratomagno's grona skittning, morknande upp mot toppen, slutligen blanande mot luften, och pa sidorna om den aftecknade sig den ena bergshojden bakom den andra i allt Ijusare och Ijusare blavioletta toner. Men Firenze, som jag spanade efter, var skymdt af mellanliggande hojder.
Det var ett noje for sinnet och en njutning for kroppen att ga i den latta, annu halt friska morgonluften. Det var forsta gangen jag var nktigt ute pa den italienska landsbygden, ocli jag erfor nu for forsta gangen den egendomliga tjusningen af denna natur, som forut, sedd blott fran vaggonfonstret, forefallit migsteloch konstlad. Emot den nordiska naturen ar Italiens som en tradgard mot en skogsdunge, men da blicken val hunnit blifva uppfostrad for d ess skonhet, — hvilken adelhet i linier, hvilken renhet i former, hvilket plastiskt lugn ofver det hela! Naturen synes har icke nyckfull, fantastisk, drifven af en omedveten skaparkraft, det ar som om den hade bildat detta landskap med ett klart och bestamdt
Källa: Internet Archive ·