Sida 66
.«*^
I??
58
EN' VINTER I SODERN.
ren som den ar darute pa landet, pa de stora slatterna och i de djupa skogarna, i hagar och pa sjoar, kring de enstaka hemmen, hvilkas Ijus halsa hvarandra langt ifran.
Pa gatorna kasta lyktorna sitt morgonsomniga sken, som natt och jamt nar fram till kamraternas pa omse sidor. Enstaka, morka figurer komma in i den Ijusa kretsen, deras skuggor slapa efter dem pa den ena sldan cm lyktan och springa fore dem pa den andra. Det ar vandrare till julottan, som snart skall borja med Ijus och orgelspel under de hvita hvalfven.
Jag har redan varit pa julotta har i Roma, och sedan fantasien hvilat sig ett ogonblick i den snohvita julbilden dar hemifran, vander den Iter tillbaka till den fest af ijus och farg, af katolsk prakt och sydlandsk andakt, som jag nyss bevittnat.
Julaftonen firades som brukligt med en liten fest pa den skandinaviska foreningen, och omkring den smyckade julgranen hade en naturlig och otvungen skandinavism knutit samman ringen. Den borjade forst brytas tamligen langt efter midnatt, men da besloto nigra att vaka natten ut for att bevista massan pa morgonen. Timmarna gingo hastigt nog under sang och skamt, och klockan fern pa morgonen broto vi fern skandinaver, som hallit ut, upp och tagade till S:ta Maria Maggiore, dar massan skulle hallas. Det ar en af de storsta och jamforelsevis vack-
Källa: Internet Archive ·