Sida 67
f
ROMA.
59
raste kyrkorna i det pa — foga vackra — kyrkor sa rika Rom. Och som vi nu sago den, kommande in i dess festligt upplysta hvalf fran gatornas nagot kulna nattmorker, gjorde den ett maktigt intryck. Den var kladd med brinnande vaxljus, fran golf till tak, utefter murarna, utefter pelarna, inne i kapellen, uppe under hvalfven. Och alia dessa otaliga lagor aftecknade sig mot en dunkelrod botten, — ty hvar det fanns en torn muryta var den kladd med roda forhangen,
— icke blott vaggarna utan afven de valdiga pelarna, som uppbara midtelhvalfvet. Jag vet mig aldrig hafva sett nagot mera praktfuUt af farg och Ijus.
Vi kommo tidigt, och vid vart intrade var kyrkan annu tamligen torn. Har och dar inne i kapellen, som fastan upplysta afven de, forefoUo skumma gent emot det ymniga Ijuset i midtelskeppet, sysslade en ung prast framfor altaret och tycktes i ensamheten repetera en invecklad ceremoni med bugningar, knafall och gester. Borta i koret samlades prasterna i sina hvita, purpurfargade och violetta kapor och intogo sina platser i de skulpterade bankarna. — Korgossarna svangde redan sina tanda rokelsekar, hvilkas rok strimmade luften.
Sa smaningom samlades afven menigheten,
— jag vore frestad att saga publiken, till den grad gjorde det hela intryck af skadespel. I sma grupper kommo de in genom portarna, gjorde
!
Källa: Internet Archive ·