Sida 83
ROMA.
75
Vore de snart fullstandigt forglngna, de gamla romerska idealen 1 Men jag fruktar, att de annu, om ock i andra former, ga omkring och spoka — och darfor vaknar oppositionslustan.
Och samma anda, kylig, torr och beraknande 1 all sin skenbara storhet, talar till mig afven ur senare skedens verk. Det ar den som praglar alia minnen af den andra stormaktsdrommen, som Roma sett vaxa upp och ramla tiUsamman, plfvedomets. Den har fatt ett konstnarligt uttryck i Peterskyrkan, denna symbol af en kyrka, som ville bygga sitt himmelshvalf med egna hander och gifva all jordens folk plats att knaboja pa sitt golf, men om den dar vacker undran, nastan beundran, lamnar den mig dock kail, och den ar mig en styggelse i alia de andra, guldsmidda systrarna som trangas pa Roms gator. Ja, mer eller mindre synes den mig hafva smittat flertalet af de frammande andar, som Roma lockat till sig med guld eller maktsprak for att plantera nya skott i dess sterila jordman.
Och da jag nu skall lamna den eviga staden, kanner jag, att de basta och vackraste minnen, jag for med mig darifran, aro minnen af en kultur, som vuxit upp pa frammande botten, och af en konst, hvars ideal den romerska konsten val sokt tillagna sig men blott kunnat forvanska. ~ Och bland dessa minnen stralar klarast det af den hedniska skonhetsvarld, som nu ar Vatikanens dyrbaraste egendom, af de grekiska ge-
P
Källa: Internet Archive ·