Sida 88
EN VINTER I SODERN.
het och godmodighet, som i olika skiftningar karakteriserar dem alia. Jag anser i allmanhet droskkuskarne for en mycket representativ klass i samhallet, och den som vill studera ett frammande lands kultur bor, synes det mig, forst och framst rikta sin uppmarksamhet pa dem. Han skall hos dem ofelbart finna ett godt uppslag, den belysande synpunkten, den forsta ledtraden for sina fortsatta forskningar. Sarskildt galler detta cm den italienska droskkusken, hvilken i sig inkarnerar flere af egendomligheterna i det italienska folklynnet och dessutom lamnar ett ovanligt rikt material, Det forefaller mig som om man i Italien skuUe kunna rakna en droska pa hvarannan eller hvar tredje manniska.
Jag vill har nedan framlagga nagra af mina iakttagelser pa det vida faltet, utan att gora ansprak att pa nagot satt uttommande hafva behandlat det. — Jag har da kommit till den slutsatsen, att man lampligast kan indela de italienska droskkuskarne i tre kategorier; de norditalienska eller florentinska, de mellanitalienska eller romerska och de syditalienska eller napolitanska. De hafva alia tre atskilligt gemensamt, sasom t. ex. den specifika droskkuskhumorn, f5raktet for allt hvad bestamd taxa heter och den otroliga skickligheten i att spara framlingen, men skilja sig afven i flera vasentliga afseenden lika skarpt, som de trenne landsdelar, efter hvilka jag uppkallat dem, gora det.
Källa: Internet Archive ·