Sida 91
NAPOLl.
83
och sa gar det hela raden utefter, fran den forste till den siste. Att saga nej eller skaka pa hufvudet at en romersk droskkusk ar fullkomligt betydelselost, det finns blott ett satt att mota bans entragenhet. Det bestar dari, att man hojer hogra handens pekfinger i luften och for det nagra ganger af och an. Det ar en specifikt romersk gest, som ar det starkaste uttrycket for nekande som finnes. Da uppger han hoppet, skanker dig ett melankoliskt smaleende och aker vidare for att soka sin lycka pa annat hall.
I Napoli slutligen finner du proletariatet bland de italienska droskkuskarne. Den napolitanska droskkusken ar mycket nara befryndad med den napolitanska gatpojken. Han borjar med att springa omkring pa gatorna och skrika for sitt eget nojes skull och darfor att naturen begafvat honom med en gall, genomtrangande rost; sa stiger han ett trappsteg hogre och springer omkring och skriker med en tidning eller en tandsticksask i handen; och sa en vacker dag hoppar han, som han gar och star, direkt upp pa kuskbocken. Dar tycks det som hans karrier skulle sluta; dar har han sin korta glanstid, da han med en mer eller mindre modern filthatt pa sned pa skulten, med kokett knuten halsduk och sitt oforargligt oforskamda gatpojksleende spranger rundt kring gatorna, kastande speglosor omkring sig till hoger och vanster, aggande sin stackars hastkrake eller berusande sig sjalf med valdiga pisksmallar; men dar aldras han afven hastigt.
Källa: Internet Archive ·