Tillbaka Read Runeberg

En vinter i södern, reseminnen

Originalsida 92
Originalsida 92
Originalsida 92
Originalsida 93
92–93

Sida 92

84

EN VINTER I SODERN.

eller ocksa forsvinner han under sin medelalder i de mera okanda och mindre uppseendevackande yrken som frodas pa de tranga, smutsiga gatorna, for att pa sin alderdom ater, med nagot dampadt ofvermod, uppstiga pa kuskbocken. Bland de napolitanska droskkuskarne finner man namligen nastan uteslutande gubbar och pojkar. De forra arc kladda i en egendomlig trasuniform, en kappa med manga slag, brokig af allehanda lappar, narmast liknande en trasmatta; de bilda en skarande kontrast mot de unga yrkesbroderna, som annu i sitt medfodda lattsinne soka inbilla sig sjalfva och allmanheten att det ar en afundsvard sak att vara droskkusk i NapoH. Hur manga tusen sadana det finnes dar, vet jag icke, men sakert ar att dar finnes minst tio pa hvarje manniska som vill aka. Ocksa ar det en strid for lifvet; den starka konkurrensen har tryckt ned priserna, sa att man i allmanhet kan aka for ungefar halften af hvad taxan foreskrifver. Man gor ett streck i luften med pekfingret, det betyder en half lire, och med en resignerad axelryckning later kusken dig stiga upp och betraktas anda med afundsamma blickar af otaliga, sysslolosa medbroder.

De napolitanska droskkuskarne, vare sig gamla eller unga, utmarka sig icke for nagon synnerlig artighet; de soka icke att fresta dig med tillrop eller anbud, de hvissla pa dig eller soka pa sin hojd att vacka din uppmarksamhet genom betydelsefuUa blinkningar, da du betraktar

Källa: Internet Archive ·