Sida 95
CAPRI.
87
darfor, i min egenskap af hjalpligt tysktalande, redan den forsta dagen under sina preussiska ornevingars skugga. Han ar oppenheten sjalf, lagger icke det ringaste doljsmal pa att han ar »Gutbesitzer» och har ett von framfor sitt namn, ungkarl med alivarliga funderingar pa att gifta sig om ett eller ett par ar, nojd med sin varld, sitt »Vaterland», sitt sprak, sina inkomster, sin halsa och sin aptit. Han talar garna och tydligen heist om sig sjalf, men afven utan motvilja om sina bekanta, som vanligen hafva mycket kanda eller atminstone ett von framfor sina okanda namn. Han skamtar garna med andra nationers egenheter, men forstar icke riktigt ett skamt med sin egen nations egenskaper. Han skryter med, att om han traffade en vildt frammande manniska i ett kolmorkt rum, skulle han ogonblickligen kunna saga till hvilken nation han horde, om han bara kunde fa henne att saga »rothe Rose». Han gjorde experimentet med mig under vart forsta samtal, visserligen icke i ett kolmorkt rum, och forlade min fodelseort till Holland.
Han ar liten till vaxten, rodlatt, tamligen korpulent men det oaktadt mycket rorlig. Han gar hvarje dag mellan frukosten och middagen upp till Anacapri, en nara tva timmars promenad 1 jamn .stigning, dricker dar ett par seidlar tyskt ol och ater ett par tyska korfvar hos den tyska vardshusvarden, gar sa tillbaka igen och har frisk aptit till middagen.
Källa: Internet Archive ·