Sida 96
EN VINTER I SODERN.
Han ar lika hogrostad som han ar godmodig och lika godmodig som han ar trottsam.
llyssen ar sa mycket det garna ar mojligt bans motsats. Han ar troligen narmare tjugu an trettiotalet, storvaxt, grof, tungfotad, pa samma gang trog och orolig, har en tungsint, men icke vidare intelligent blick, ett standigt leende, som icke ser vidare gladt ut. Ingen vet hvad han ar — tysken pastar, att han ar ingenting alls, men att hans mamma ar rik, men hvarifran han fatt denna uppgift, vet jag icke — ingen vet hvar han haller till. Han stiger upp forst langt fram pa formiddagen och forsvinner sedan, formligen forsvinner pa den icke synnerligt stora on, dar man har ganska svart att undvika hvarandra. Till maltiderna kommer han forst da vi andra slutat, och alltid pa olika tider — det enda regelbundna i hans lif tycks vara oregelbundenheten. Hvad gor han? Ligger han pa nagon klippudde och drommer eller sofver, eller innesluter han sig i nagon af 6ns grottor? Ingen vet det. Tysken sager sig vara ofvertygad om, att han firar hemliga orgier nagonstans, men hvad det skulle vara kan han icke upplysa om. Pa Capri kan man icke fira nigra orgier. Han ar en gata, utan att dock vara synnerligt intressevackande, en besynnerlig manniska med en originalitet, som mera tycks vara att skrifva pa nationalitetens an personens rakning. Tysken forklarar honom genom att peka pa pannan och skaka pa hufvudet.
Källa: Internet Archive ·