Sida 98
90
EN VINTER I SODERN.
Tysken borjade med ett utfall mot Ostersjoprovinserna, hvilket ryssen parerade med Elsass-Lothringen. Da mattade tysken ett sidohugg med nihilismen, men fick sjalf en kontrastot med socialismen, riktade sa ett drapslag med Sibirien, hvilket dock ryssen med mera tur an skicklighet afvarjde med Bismarck. Men hvad som gjorde denna sammandrabbning sa roande och gaf dispyten sin alldeles sarskilda karakter, det var, att som tysken icke kunde ryska och ryssen icke tyska, sa talade bada fransyska, hvilket heller ingendera kunde. Det var oemotstandligt komiskt att hora de skramlande tyska argumenten och de tungfotade ryska fantasierna omsevis snafva ofver det galliska tungomalets finter.
Att borja med var tysken ironisk och ryssen flegmatisk, men sa smaningom blef tysken het och ryssen satirisk, och fransyskan slet jammerligen ondt. Jag borjade allvarligt att frukta for den europeiska jamvikten; men sa kom jag att se pa engelsmannen, som satt borta i en vra med ett outgrundligt leende pa lapparna, och sa kande jag mig lugnad och tog min hatt och gick ut.
Darute var luften mild och ren, och pa den morka himmelen lyste stjarnorna klart och stilla. Emot klippstranden brusade hafvet, lugnt och maktigt: utan hast, utan rast, som en rost fran evigheten. Och genom bruset hordes vagslagen — dom — dom — utan hast, utan rast — liksom dofva klockor, som ringde in naturen till en
I
Källa: Internet Archive ·