Sida 5
Venus som stiger ur badet
s
Härvid bör man först lägga märke till, att den nu mera i Nationalmuseum förvarade gruppen Amor och Psyche, hvilken angifves såsom nära färdig, är märkt med mästarens namn och årtalet 1787, hvaraf äter kan slutas, att sjelfuiografien är författad samma år eller kort förut, likaså att marmorstoden Venus som går utur vattnet var förfärdigad före nämnda år.
Vidare torde man finna, att den sist anförda, af Sergel sjelf använda benämningen är något tvetydig och kan tolkas lika väl såsom »Venus som stiger ur badet» som »Venus anadyomene». Den förra tolkningen är utan gensägelse den rätta, hvilket ytterligare skall ådagaläggas vid skärskådandet af konstverkets karakt ers dra g*
Då imellertid denna Venusbild allt jemt funnits i enskildes ego, har den af sådan anledning förklarligt nog kunnat vara bekant endast för jemförelsevis få personer. Men att den ändock redan tidigt var af verkliga kännare uppfattad och till sitt värde uppskattad, derom har man följande vältaliga vittnesbörd. Den skådepenning, som Svenska Akademien lät pregla Öfver Sergel 1815, framställer på ena sidan hans bröstbild med omskrifna namn och titlar, och på den andra Pygmalion, som med sin mejsel hugger ut en qvinlig bildstod, med öfverskrift: NEC DEXTRAE DEUS ABFUIT, hvilket man uttydt: Sniileis gud éfvergaf aldrig hans hand. I afskärningen läses: SUMMORUM AEMUho SCULPTORUM, DENATO ÄIDCCCXIV, eller på svenska: Åt de starste bildhuggares medfäflare^ dåd 1814. Ser man närmare på den qvinnofigur Pygmahon låtit framgå ur marmorblocket, så tramställer den Sergels Venus som stiger ur badet.
I sanning! Man kunde svårligen hafva funnit en mera betecknande sinnebild för att i en enda brännpunkt sammanfatta glansen af Sergels förtjenster om skulpturkonstens pånyttfödelse än genom uppenbarelsen af skönhetsgud innan, som stiger ur det uppfriskande badet I
Fyra ar senare yttrade Grafström om förevarande bild : »Af
På sidan nämns
Källa: Internet Archive · ·


