Sida 129
11. Ny vår. Brytningar. Äktenskap.
hvilken hon skildes då hon fortsatte till Eom. Det var en för henne själf mycket upprörd tid och det blef under denna, som de båda väninnorna började gå tysta tillsammans — tysta med afseende å sina innersta känslor. Om en oförbehållsam skildring af A. Ch. Leffler under denna tid här vore möjlig, skulle den visa ett sällsynt djup af äkta kvinlig hängifvenhet, osjälfvisk offervillighet, förtroendefull och förstående generositet under det svåra väntans år, som förflöt innan hon ingick sitt nya äktenskap. Hon sammanfattar sin sinnesstämning i dessa rader:
»— — — Jag lefver ensam här i Roma, men trots den yttre ensamheten eger jag ali den fullkomliga lyckans rikedom inom mig; jag tycker att jag fått en Guds gåfva så stor, att ingen människa, jag känner, fått så mycket — i synnerhet ej vid min ålder.»
Den 7 maj 1890 vigdes borgerligt på Capitolium i Rom Anne Charlotte Leffler och duca di Cajanello samt senare, enligt särskildt påfligt tillstånd, genom kyrklig katolsk vigsel — det svåruppnådda vilkoret för hans mors samtycke — hvarefter makarne snart därefter ställde färden till hustruns hemland. Där lärde sig neapolitanaren att älska nordens ljusa nätter, vinterns is och snö, som han första gången såg, julgranen i det svenska hemmet, men framför allt hustruns så ömt afhållna mor
Källa: Project Runeberg ·