Sida 132
11. Ny vår. Brytningar. Äktenskap.
ungdomens glada hemlighet, den att glömma hvad man »af forntid och af framtid vet.»
Spänstig, obruten som en tjugoåring ingick A. Ch. Leffler vid fylda fyrtio i sitt nya lif och hon medförde dit den i hög grad kvinliga natur ur hvilken, spontant och energiskt, strömma glädjens, hängifvenhetens, helsans, omedelbarhetens krafter. Det var dessa krafter, hvilka ständigt kommo henne att föryngras och förskönas. Den, som betraktar hennes runda, outvecklade, barnsligt omornade ansikte på porträttet från tjugoårsåldern, och jämför det med bilden från fyrtiotalet, där det själfulla ansiktet lyses upp af de eldiga ögonen, som stråla under det grånade, men lika yfviga håret, den inser att icke naturen men lifvet varit konstnären, som förfinat och förädlat dessa drag.
Under ett samtal mellan bildhuggaren Walter Runeberg och Sonja Kovalevsky yttrade den förre, att han fann äldre män, med utveckladt själslif, mer intressanta att modellera än unga män, medan han däremot ej intresserade sig för att modellera äldre kvinnor. Sonja Kovalevsky upptog ämnet och gaf på sitt lifliga sätt Runeberg rätt, att den utvecklade äldre mannen är ett bättre ämne för konstnären än den åldrade kvinnan, men att detta beror på, att lifvet så sällan utvecklar personligheten hos kvinnan, utan tvärtom utplattar eller krossar den. »Om någon gång en kvinnas
Källa: Project Runeberg ·