Sida 62
IV. Linnés fosterländska resor
Natur- och landskapsbeskrifningar.
Ur Ölandsresan. Den 15 maj 1741. Stockholm reste vi ifrån i den behagligaste vårtiden. Solen sken klar och luften var något kulen.
Våren, som ej bör mätas efter kalendarium, utan efter klimatet och värmen, var så vida kommen, att lönnen utslagit sina blommor, men ej blad, att björken nyligen utspruckit och blommade som bäst. Alens stiplar voro nyligen utbrustna och granen hade på sina yttersta qvistar små röda, smultronlika knoppar, som voro dess hanblommor, men ännu ej mjöliga. Lind, ek och asp stodo ännu sofvande i sin vinterdvala.
Den 23 maj. Vädret var ganska vackert, allt tyst och lugnt. Dimman stod som små moln öfver kärren, men kunde ej upplyftas, och det späda gräset var daggfullt. Orrarna kuttrade långt borta. Trastarna mystrade i träden, och de andra små fåglarna qvittrade hvar på sitt sätt. Vägen var god och jordmånen jemn. Rätt som vi kommo till Alsheda kyrka, ränn solen upp genom ett smalt moln.
***
Den 15 juni. Blåkullaresan antogs då vädret lugnade och hafvet stillade sig. Vi skyndade oss till stranden, styrande båten rätt åt Blåkulla, ett berg, som syntes 2 mil ifrån oss stiga helt blått, likt en half glob, upp ur vattnet och tycktes liksom löpa undan för våra flitiga roddare. Medan sjöfolket berättade, att man ej borde kalla det Blåkulla, utan Känningen eller Jungfrun, ty annars upptändes storm och man komme i lifsfara, begynte nordan kasta vågorna och en stickande storm att stjelpa båten. Alla måste vi då arbeta. Kommo med största lifsfara uttröttade, ändtligen fram, men hafvets svallande med stark sjögång hade nära slagit oss sönder mot klipporna.
Blåkulla är en liten ö, emellan Ölands norra udde och Småland belägen, den käringar och sagor dedicerat åt Pluto, men ej Neptuno, fastän den senare tycktes taga henne mer i protektion ifrån öknamn. De säga allmänt att alla trollpackor hit skola resa (sannerligen en rätt besvärlig resa) hvarje skärtorsdag, men den, som en gång varit här på orten, lärer aldrig mera resa hit
Källa: Project Runeberg ·