Carl von Linnés lefnadsminnen Tecknade af honom sjelf

än på sidländta eller der sjöar ligga. Härigenom sker att alla floder fullare rinna, emedan de alla taga sitt vatten utaf det regn, som fallit på den högre jorden, och då det här faller mera genom denna af skaparen så underligen inrättade lag, så cirkulerar ock vattnet mera och jorden befuktas mera, innan det stannar i hafvet.

***

Ur Vestgötaresan. Marstrand den 16 juli 1746. Elof kallades här i Bohusländska skärgården den svartaktige fiskmåsen, som icke sjelf kan slå ned i sjön att fånga fisk, utan endast är skapad till röfvare bland fiskmåsarna. Man säg med nöje huru denne kosacken förföljde de andra fiskmåsarna, så snart de fått någon fisk, och vände ej igen att förfölja dem förrän fiskmåsen måste spy ut den fisk han fiskat och redan inpackat. Jag har sett med förundran på en fiskmåse, som jag flere år haft i akademiträdgården hemtamd, att om han fått aldrig så litet mat och någon sedermera litet jagat efter honom, har han då strax utspytt det han bekommit. Denna egenskapen att lätt vomera har skaparen användt att uppehålla vår Elofska familj, ty som fiskmåsarna ofta fiska mera än de böra, så hafva de också väl råd att gifva skatt åt Svartlasse, men deremot har naturen likväl så lagat, att denne labben ej allt för mycket får öka sig, hvarför han ock är den raraste af alla måsarna. Härtill kommer att denne struntjägare icke är mycket delikat, ty under tiden måste fiskmåsarna, då de ej hafva något på torget, öppna bakporten och kasta för honom skämd mat, hvilken han ock håller till godo. Svartlasse är mycket vig, så att han alltid tager maten i luften, då den kastas åt honom af måsen. Han är ej heller blyg, ty då fiskarena se honom och ropa Elof! Elof! samt med utsträckt arm uppvisa för honom en liten fisk, kommer Elof flygande åt båten och tager lyran, så snart fisken kastas. Elof håller sig alltid der som mest vankas och helst vistas han vid fiskelekar, der dagligen bröllop med lek och dans hållas, hvarför ångermanländingen ej gerna ser att han skjutes, ty han visar med sitt flygande, hvarest strömmingen håller sig under vattnet.

*