Sida 70
IV. Linnés fosterländska resor
Bilder från 1700-talets städer.
Ur Ölandsresan. Den 28 maj 1741. Kalmar stad sågs utanpå helt präktig med slott, batterier, grafvar skansar och flere dylika fästningsverk. Belägenheten vid hafvet, den täcka kyrkan och några stenhus gjorde honom behaglig. I staden var intet vatten att tillgå, fast brunnar voro nästan i hvarje korsgata, men alla med salt vatten fulla. Sades att allenast på slottet skulle vara en brunn med sött vatten. Hafvet gaf lukt från stranden in i staden utaf tången, som kastas upp till landet. Vallarna voro gula, ty stenarna voro öfverdragna med Lichene fulvo. Kyrkan stod midt i staden, bygd i kors, med fyrkantigt hörn i hvart sinu, utan höga torn. Inuti var hon täck och egde sköna skrudar. Största olägenhet mötte oss här med spisqvarter, ty sedan vi flera timmar fåfängt sökt omkring staden, vunno vi det ändtligen hos apotekaren, mera för böner än penningar. Källare och viner voro derefter.
Slafvarna eller fångar, som för grofva förseelser blifvit dömda att här arbeta på fästningen, sågo vi häromdagen släpa såsom hästar, men mot aftonen klockan 6 drifvas in uti mörka kulor under vallen. Fyra styfver bestodos dom om dagen till mans att lefva på, men då de arbetat från klockan 6 om morgonen intill aftonen, utom klockan 11 till 1, hade de ett par styfver mera eller 6 styfver för dagsverket. Deras elände reste håren på hufvudet, hvilkas nåd var alldeles borta och som voro dömda till eviga lifsfångar.
***
Ur Vestgötaresan. Den 9 juli 1746. Göteborg var den täckaste stad ibland alla i riket, till storleken något mindre än Upsala, nästan rund, befästad och omgifven med vallar och grafvar, afdelad med reguliera, räta och jemna gator, genomskuren med åtskilliga grakter eller grafvar, som på ömse sidor hafva gator. Sjelfva grafvarna äro på sidorna perpendikulär murade med gråsten, så att gatan till en manshöjd står öfver vattnet. Broarna eller bryggorna äro hvälfda. Löfträd äro planterade på ömse sidor om grafvarna, så
Källa: Project Runeberg ·