Sida 11
INLEDNING. ——
Det nittonde århundradet nalkas snart sitt slut. Oss, dess barn, tillkommer det icke att döma öfver i hvad mån det, rikt på både godt och ondt, befrämjat mänsklighetens högsta syften. Det blir kommande tiders, eftervärldens sak att fälla en afgörande dom.
Så mycket hafva vi likväl rättighet att säga, att detta århundrade utmärkts af stora och lysande framsteg på alla kulturområden. Väl är det sant, att mänsklighetens historia är, så långt vi spåra dess rötter tillbaka, en fortlöpande kedja af upptäckter och framsteg, som för sin tid varit epokgörande, och att den utveckling, öfver hvilken vi äro så stolta, i främsta rummet skylles de förgångna generationernas sträfvanden, ansträngningar och mödosamt insamlade erfarenheter. Men ser man på de vunna resultaten, måste man i alla händelser erkänna, att under detta sekel utvecklingen, i främsta rummet den materiella, försiggått i en utsträckning, med en framgång och med en fart, som måste anvisa det nittonde seklet en ärofull plats i vårt släktes utvecklingshistoria.
Ehuru det flyende århundradet företett stora yttre omhvälfningar och blodiga strider mellan folken, kan det dock i det stora hela betecknas som en det fredliga arbetets guldåder. Aldrig tillförene ha de fredliga förvärfven gjort så gigantiska framsteg och uppnått så häpnadsväckande resultat. Industrien har svingat sig upp till en stormakt, en stormakt, som dagligen för millioner af sina soldater i fält, men icke för att sköfla och förinta, utan för att uppbygga och skapa. Vetenskapen tillkämpar sig oupphörligt nya skatter af fruktbärande vetande tämjer naturens obändigaste krafter till människans lydigaste tjänare, öppnar oaflåtligt nya områden och anvisar nya metoder för det praktiska arbetets män. Samfärdsmedlen knyta nya
