Sida 156
Inledning
med vemod man tänker på, att den tid skall ; komma, dä äfven dessa kvarlefvor af »gamla Stockholm» skola vandra all världens väg och lämna rum för en anspråksfull och prosaisk nutid.
Sydväst om Katarina kyrka vidtager ett om- Åsögatan.
råde af rätt ansenliga
höjder med mellanliggande dalar, fordom mindre väl beryktrclt under namnet »Hvita bergen» såsom tillhåll för en icke siärdees laglydig befolkning. Norr om »Hvita bergen» och skulda af en djup och bred dal ligga Erstabergen, som stupa braint red i Saltsjön och på sitt krön bära diakonissanstalten ocih dess lilla kyrka. På »Hvita bergen» har man i senare tid ankgt en liten park, som är värd ett besök såväl för de pittoreska motiv vägen erbjuder, som för den utsikt, hvilken öppraar sig på den trädplanterade platån öfver den nedanför liggande Hammarbysjön och dess lummiga stränder med å vänstrai sidan Danviken och en flik af Saltsjön, under det att på andrai hållet blicken glider ända bort till Skanstull och de bakom liggande höjdernas våglinjer.
Södermalm ituskäres i två lialfvor af Götgatan, siom utmynnar från Söderm almstorg, ett litet stycke öster om K.atrina-hissen. Hvarken torget eller gatan förete något anmärlknings-värdt, om icke det att den senare är betydligt backig. Den fortsätter förbi Södra järnvägsstationen, som innan samman-bindningsbanan anlades förmedlade Stockholms järnvägsförbindelse söderut. Till vänster om Götgatan ser man på en backsluttning en minnesvård upprest. Det är ett af Stockholms intressantaste minnesmärken från medeltiden: stenen i fråga restes nämligen till åminnelse af de svenska borgare, som i slutet på 1300-talet föllo offer för konung fMbrekts tyskar, det s. k. Käppi ingemordet. Götgatan slutar vid Skanstull, so>m fått sitt namn efter fordom där uppkastade skansar. Här ligger
Källa: Project Runeberg ·