Read Runeberg

Utställningen i Stockholm 1897. Beskrifning i ord och bild öfver Allmänna konst- & industriutställningen

Originalsida 25
Originalsida 25
Originalsida 24
Originalsida 25
24–25

Sida 25

Inledning

Till höger om panoramabyggnaden, men något närmare vår ståndpunkt, reser sig en byggnad, af hvilkeu man redan i dess ofullbordade skick får ett tilltalande estetiskt intryck. Det är Stockholms stads paviljong, och vi torde icke stå ensamma om den åsikten, att denna paviljong sannolikt blir utställningens vackraste byggnad. Den är i likhet med hufvudstadens äldre byggnader hållen i barockstil, frontpartiet består af två till det yttre ganska olika delar, den norra täckt med ett hvälfdt tak, imiterande koppar, den södra med ett spetsigt skiffertak, krönt af en lanternin med egendomlig blomformig spira, båda förenade genom en slags loggia. Baksidan har formen af en rotunda.

Enligt den ursprungliga planen skulle hufvudrestauranten komma att få sin plats på den nedre terrassen till höger om panoramabyggnaden, således bakom stadens paviljong. För-gäfves söka vi emellertid upptäcka något spår af byggnad där nere, så vida det möjligen icke är meningen att delvis bygga densamma ut i sjön, ty ett stycke utanför strandskoningens stenhögar se vi att man håller på att slå ned pålar. Men här skall ju, enligt nyare uppslag, förläggas en sagogrotta. Men, som nyss nämdt är, rundmålningsbyggnaden skall apteras till restaurant —• dess förvärfvande åt utställningen gjorde således en särskild restaurationsbyggnad öfverflödig. För öfrigt kunna vi vara förvissade om, att nog komma de lekamliga behofven att bli tillgodosedda i rikligt mått, att döma af de projekt i riktning af »här och där små krogar», som varit synliga i tidningarna.

Som redan antyclts, är det vidsträckta område, vi just nu öfverskåda, och som i norr begränsas af entréen, i väster af museibyggnaden, i söder af industrihallen och i öster af Djur-gårdsbrunnsviken, afdeladt i terrasser: en smal, högre framför museibyggnaden, så det stora midtpartiet och slutligen närmast sjön en något lägre afsats. Genom denna indelning af terrängen, som kräft mycket arbete och ännu icke är afslutad, undviker man det enformiga intryck som stora ytor eljes lätt göra, och blicken finner omväxling hvarhälst åskådaren befinner sig.

Men återvändom nu till våra iakttagelser. Vi stiga ned från vår observationspunkt och följa öfversta terrassen längs

Källa: Project Runeberg ·