Utställningen i Stockholm 1897. Beskrifning i ord och bild öfver Allmänna konst- & industriutställningen

»ärevördiga namn» på käppar, ringar och klockor. Huset näst upptill, i prydlig renässansstil, tillhör mäster Olof, d. v. s. kyrkoherden i Stockholms bykyrka samt stadens »secretarius» Olaus Petri. I huset är inrymdt ett tryckeri, hvarest bland annat hvarje redelig man eller kvinna kan skaffa sig borgarbref i Stockholm, hvarförutom den som ett godt och täckeligt ansikte hafver jämväl kan bli afkonterfejad i blåkrita.

Plötsligt höra vi bakom oss en gnällande och skrällande musik. Vi vända oss om och upptäcka på trappan till vänster i den ofvanför liggande S:t Niklas brink tre veritabla italienare, som con fuoco traktera sina instrument, säckpipa, guitarr, bastrumma, triangel och messingsbäcken, åstadkommande en musik, som visserligen icke är så särdeles ljuflig, men liflig och egendomlig och passande för omgifningen. Musiken är afsedd att samla folk, hvilket också snart lyckas. Då tystna musikanterna och draga sig tillbaka, i stället utträder på trappan en underlig figur med böljande hvitt skägg, klädd i en fotsid mantel och med en hög, med kabbalistiska tecken bemålad toppmössa på hufvudet. Han talar till menigheten och prisar sina konster. Vi ha nämligen framför oss ingen ringare person än »Mester Edvardo, kunnig i trolldom, förhexning eller magnetisering, kann ock tala medh sino buk.» Han residerai i det gamla Draketornet, däri under Gustaf I:s tid förbrytare hölios fängslade, när slottets fångtorn ej kunde rymma flere sådana.

Brinken fortsättes på andra sidan Smedjegatan af en gränd, S:t Laurentiigränd, som leder fram till slottsplanen. Bykyrkan reser här sina tegelmurar på höger hand, nedanför hvilka åtskilliga salustånd äro resta, uti hvilka hvarjehanda saker hållas till salu. På vänster hand se vi en massa nyfiket folk, som trängt sig hop till en kompakt massa utanför ett öppet fönster. Därinne residerar en italiensk konstnär, som för 5 kr. förfärdigar en porträttbyst i ler af hvem som helst på 25 minuter. Modeller har han fullt af, ty för så billigt pris blir man ju ej hvar dag skulpterad. I hörnet mot slottsplatsen har en »svartkonstnär» inhyst sig, som för ett ändå billigare pris — 50 öre — porträtterar folk genom att klippa deras profiler i svart papper.