Sida 371
Inledning
automatiska elektriska belysningsapparaten, som släcker sig själf på bestämd tid efter det den blifvit tänd, och som flere-städes inom hufvudstaclen, där elektrisk belysning införts, med fördel användes att upplysa trappor och förstugor. Längre bort ser man en serie förträffliga modeller af det storartade nya gasverket vid Värtan, kompletterade af ett antal på väggen uppsatta ritningar och tabeller. Här utställas äfven prof på de byggnadsmaterialer, som användts vid verkets uppförande, samt på de vid tillverkningen använda kolen och erhållna biprodukterna. Om utvecklingen af gasbelysningen i hufvud-staden lämnas intressanta historiska uppgifter, af hvilka man finner, att under det gastillverkningen första året Stockholms gasverk trädde i verksamhet (1854) uppgick till 633,000 kubikmeter och 1865 till 3,068,000 kbm, utgjorde den sistlidna år (1896) ej mindre än 17,965,000 kbm. Dessa siffror gifva ju ensamt för sig ett i dubbel bemärkelse lysande vittnesbörd om den storartade utveckling hufvudstaden genomgått under de senaste årtiondena.
I salens fond utställes en smakfullt ordnad och i kulturhistoriskt hänseende särdeles intresseväckande samling af belysningsapparater frän olika tider. Hvilket oerhördt språng i utveckling från torrvedsstickorna och tjärfacklorna till våra dagars komplicerade, mer än manshöga gaslyktor och båglampor, hvilka göra själfva natten till ljusan dag! Intressant är äfven att studera de mellanliggande utvecklingsskedena, representerade af olika belysningsredskap allt ifrån de antika enkla rofolje-lamporna, vaxstaplarne, talgdankarne, grenljusen och tran-lamporna till moderna fotogenlampor, gasglödljus och elektriska glödlampor. Man finner bland de äldre redskapen äfven åtskilliga gamla gatulyktor för oljebelysning, som med sömnigt sken lyste våra fäders nattliga stigar, och som då, hvar i
Källa: Project Runeberg ·