Sida 39
Inledning
hållet, bygges en annan paviljong, hvars stil nästan synes oss för anspråksfull för dess blifvande bestämmelse af, enligt hvad man upplyser oss, bageri och kafé.
Nu vandra vi åter nedåt sjön förbi »Godthem» och upptäcka under vägen ytterligare en liten paviljong, som kommit så pass före sin tid, att den ter sig i nästan fullfärdigt skick hvad det yttre beträffar. Angående dess bestämmelse stå vi dock undrande och spörjande, till dess en förbigående arbetare upplyser oss om, att det skall bli en kortfabrik. Ofrivilligt genomfaras vi af en lätt rysning, men i nästa ögonblick faller oss den lugnande tanken in, att det omöjligen kan vara frågan om det slags korffabrikation, som plägar bedrifvas i Stockholms omgifningar och som bereder vår helsovårdspolis så många bekymmer.
Härifrån erbjuder sig en ypperlig öfverblick af »Gamla Stockholm», som reser sig därute, till hälften ur vattnet, till hälften på land. Detta stycke medeltid midt i nutiden blir utan tvifvel utställningens pärla. Vi se närmast oss Helgeandsholmen, ordentligt kringfluten af vatten och vändande mot oss en krenelerad mur, flankerad af två torn och i midten lämnande rum för en öfverbyggd port. Bakom muren se vi stommen till Helgeaudshuset resa sig. Och där bakom återigen vidtager, skild af ett smalt vatten från holmen, den gamla staden, skyddad af Norreports mur med torn och vindbrygga. Hög och majestätisk reser sig den gamla konungaborgen till vänster och öfver dess väldiga massa lyfter det stolta tornet »Tre kronor» sina tinnar mot skyn. Något till höger se vi Storkyrkan sticka upp sitt höga, spetsiga torn och där bakom skymtar rådhuset, hvars af ett burspråk prydda fasad dock är vänd åt andra hållet. Rundtomkring reser sig ett virrvarr af hus, de flesta dock ännu 'ej hunna längre än till stommen. Ett par af dessa ha till och imed helt djärft klifvit ut på den gamla, nu afstängda vägen.
Ät detta håll är ingenting att se vidare — ännu så länge. Ty de »marinskådespel», som skolat fägna vårt öga och utspelas något längre bort, på andra sidan »Gamla Stockholms» murar, lära, tack vare den tyska ordhålligheten, blifvit inhiberade, ■och af den fiskerihall, som norrmännen här skola uppföra för sin egen räkning, ser man ännu icke några spår.
Källa: Project Runeberg ·