Sida 75
Inledning
Några drag ur utställningens förhistoria.
Som byggdes icke på en dag, och 1897 års Stockholmsutställning har det gemensamt med ej blott Rom utan äfven alla mänskliga storverk, att dess tillkomst kräft sin behöriga, för att icke säga rundliga tid.
Tanken på en ny Stockholmsutställning föddes icke igår, den har så att säga hängt i luften, eller kanske rättare grott i sinnena, i decennier. Redan något efter Köpenhamnsutställningen 1872 talades och skrefs åtskilligt om, huruvida icke Sverige borde inbjuda till nästa nordiska utställning. Man var ju då, i medlet af 70-talet, i spekulationstagen, men hur det var, så stannade det vid litet prat så att säga man och man emellan, och så kom den stora krisen, läggande sin kväfvande järnhand på såväl handel som industri. Så länge dennas verkningar förlamade eller hämmade näringslifvet hade man naturligen icke lust att anställa en för både staten och den enskilde kostsam uppvisning af handelns och näringarnas ståndpunkt.
Fortlefde ändock några förhoppningar eller planer om en Stockholmsutställning under de närmast följande åren, fingo de emellertid vika för det faktum, att danskarne, trötta att vänta på en inbjudning från Sverige eller Norge, beslöto att anordna den tredje allmänna skandinaviska utställningen hemma hos sig. Det återstod oss då ingenting annat än att uppskjuta våra
Utställningen.
Källa: Project Runeberg ·