Sida 88
Inledning
för en mansålder kunde nöja sig med i hundratusental. Vi ha i det föregående gifvit en antydan om den oerhörda skillnaden i utgifter vid Stockholmsutställningen 1866 och de för den nu stundande utställningen beräknade. Man skulle kunna finna denna skillnad häpnadsväckande, om man icke visste, att vår tid har mångdubbelt stegrade fordringar i alla afseenden, fordringar, som måste tillgodoses, om man icke vill äfventyra det med utställningen afsedda ändamålet. Man måste ej blott utrusta de väldiga byggnaderna på ett sätt, som tillfredsställer skönhetssinnets ökade anspråk, man måste också sörja för en mängd anläggningar af ganska dyrbar art, som antingen äro afsedda till förströelse för besökaren eller till förskönande af omgifningarna, saker som, strängt taget, icke höra till utställningen, men dock numera äro oundvikliga. Man må tänka hvad man vill om denna utveckling, men man har intet annat val öfrigt än att rätta sig efter densamma.
Att 1897 års utställning skulle blifva en dyr historia, därom var man öfvertygad på förhand. Men att utgifterna kommit att stiga i en grad, som kullkastat alla de ursprungliga kostnadsberäkningarna, det var något man icke förutsett, men som nödvändiggjordes af de oupphörliga utvidgningarna af utställningens ram, hvarigenom nya behof skapades undan för undan. Man anade nog redan från början, att debet och kredit svårligen skulle komma att gå ihop, äfven under de allra gynnsammaste omständigheter, men att man redan innan utställningen öppnat sina portar skulle nödgas räkna med en millionbrist, var hvarken mer eller mindre än en obehaglig öfverraskning, som en tid hotade att medföra ännu obehagligare följder, ej blott för utställningens ledande män, utan äfven för utställningen själf.
Det första egentliga kostnadsförslaget för utställningen uppgjordes af en för ändamålet tillsatt k. komité och afgafs i början af december 1894. Beräkningarna slutade med en utgiftssumma, som med omkring 1,100,000 kr. öfversteg de beräknade inkomsterna, i hvilka senare hufvudsakligen ingingo inträdes-afgifter och platshyror. Till täckande af denna beräknade brist hade man först och främst statens anslag om 400,000 kr., vidare Stockholms stads anslag om 300,000 kronor. Men hvar taga
Källa: Project Runeberg ·