Sida 97
Inledning
ssina murar, tom och vindbryggor, sina smala gränder och sitt Stortorg, där själfva »Kopparmatte» tronar, alla skälmar till rysning och varnagel. »Sagogrottan», i hvars mystiska hvalf nnan, glidande fram i båt, ser berg af silfver resa sig ur vatt-niet, väggar med skimrande ädelstenar, färglysande kaskader rmed mera. Biologiska museet med dess intressanta och i sitt sslag enastående framställningar af lifvet i naturen kommer icke hreller att sakna publik. Den allvarligt anlagde kan därifrån rmed några steg förflytta sig till bildhuggaren Oskar Bergs skulp-tturpanorama och af honom införas i den bibliska världen. Bortom > ggamla Stockholm skola — måhända — marinskådespelen llocka med sina illusoriskt efterhärmade sjödrabbningar. Men ssist och först samlas naturligtvis den stora utställningspubliken lkring den musikpaviljong eller estrad, där direktör Hjalmar Meissner i spetsen för sin stora orkester låter floder af välljud ttona ut öfver utställningsfältet medan solen långsamt dyker ned fbakom Nordiska museets stolta borg och kastar glödande afskeds-lkyssar på industrihallens gyllne kronor, öfver hvilka den stora Iblågula flaggan långsamt och majestätiskt vecklas ut af sval-lkande aftonbris.
Källa: Project Runeberg ·