Sida 5
Uppslag.
Det var en ringa början till ett stort värk, då de hundra landsflyktige puritanerna å skeppet Majblomman den 22 december 1620 landstego på en klippa vid nya världens kust, sedan de ombord å sin farkost underskrifvit ett samhällskontrakt, som skulle tjena nybyggarne till efterlefnad.
Desse fromme pilgrimer leddes af den religiösa frihetens idé, som här skulle bygga dem ett nytt rike.
De hade, säga koloniens historieskrifvare, öfverfarit världshafvet och anlände till målet för sin resa. Men de sågo inga vänner komma sig till mötes, ingen bostad, som kunde gifva dem tak öfver hufvudet. Man befann sig midt i vintern. De, som känna klimatet, veta, huru stränga vintrarne äro och hvilka förfärliga orkaner då härja kusterna. Under denna årstid är det svårt att färdas genom kända trakter, så mycket mer då att bosätta sig på
