Sida 94
Fältet vidgas
Neutrala stater hafva rätt att förljuda krig, som med sådan styrka skada deras egna berättigade intressen.
Om två duellanter utkämpa sin tvist på en enslig plats, där ingen kan skadas af deras kulor eller svärd, så kan man ju utan mycket men låta dem utöfva sin rätt att slås. Men om de taga sig före att skjuta på hvarandra å en folkrik gata, så kan ingen förtänka polisen, att han tager dem om hand, emedan deras gärning utsätter fredliga förbipasserande för fara. På samma sätt med krig mellan stater. De neutrala makterna hade föga intresse af att hindra krig, då dessa icke gjorde dem synnerlig skada; och man kunde äfven bestrida deras rätt att ingripa. Men när, såsom nu är fallet, krig icke kan föras utan att hota en stor och tillväxande del af den neutrala befolkningens intressen, till och med dess bestånd, så är rätten att ingripa och afstyra oomtvistlig.
Det värsta är, att det i grunden icke ens är den krigförande nationen själf, som därutinnan bestämt sitt öde. Detta afgöres af ett fåtal politiska personer och militärer, hvilka hafva helt andra intressen än näringslifvets. Ofta hänger det på en enda man, och utan öfverdrift kan sägas, att världens fred nu
Källa: Project Runeberg ·