Tillbaka Read Runeberg

Runor från lifvets runestaf

Originalsida 6
Originalsida 6
Originalsida 6
Originalsida 7
6–7

Sida 6

I

6 6. Den, som allvarligt vill, den tror jag åfven kan; i Ty viljan oftast blir förmågans öfverman. 7. Åt tidens ondska du dig ej så mycket jemre; Sjelf år du en bland dem, som gjort din samtid såmre. 8. Med halfva mått och steg du skrider halft framåt, Men hälften ock tillbaks — hvad lider då din stråt? 9. Nordstjernan pryder dels den Lilla Björnens svans, Och dels de Stores bröst hon smyckar med sin glans. 10. Den båste dock du ej kan uti allting rosa, Och sjclfva solen har ju ock sin nebulosa. 11. På fri och egen grund står alltid råttvis sak Fast öfver hufvudet den ofta saknar tak. 12. Det år gudomligt stort, att ge — och lön ej vånta; Men det år menskligt lågt, att låna blott mot rånta. 13. Når menskan ber till Gud: gif oss ett dagligt bröd! Hon menar sockerbröd — tror eljest sig ha nöd.

Källa: Alvin · ·