Tillbaka Read Runeberg

Runor från lifvets runestaf

Originalsida 33
Originalsida 33
Originalsida 32
Originalsida 33
32–33

Sida 33

V

V. 1. En blomsterkalk det finns, med honungsdagg uti; Den blomman, underskön, fått namn af poesi. 2. Att tanka år vål skönt, att dikta skönare, Dock skönast att i dikt en tanke uttryckt se. 3. Om Gud du ville först för hvarje fröjd tacksåga, Till någon klagan se’n du skulle tid ej ega. 4. Han, som till krans åt sig fåst himmelens Plejader, Bår dina öden ock uti sin hand — din Pader. 5. Ej himlen stormas kan med öfvermodets stegar; Dit leder ödmjukhet, men inga andra vågar. 3

Källa: Alvin · ·