Sida 3
Ändamålet med utgifvandet af ett Bibliotek för vattenläkekonsten, efter sådan plan som detta, är naturligtvis att befordra vattnets allmännare och ändamålsenligaste bruk såsom läkemedel. Hydrotherapien grundar sig icke på sådane naturförhållanden, att dess öde kan blifva likt homöopatiens: dess användande komma att slutligen visa sig af mindre nytta eller såsom öfverflödigt; och det är just dess rätta användande, som tillika skall vara en borgen för vattenläkekonstens förmåga att uttränga allopathien. Erfarenheten har redan visat, att vattnet, i anseende till dess stora inverkningsförmåga på den menskliga organismen, försigtigt och med kunskap måste användas för att icke visa sig såsom ett på densamma skadligt verkande medel. Dess kemiska och fysiska egenskaper äro emedlertid af beskaffenhet, att förvissa oss om dess egenskap af och förmåga att vara både det naturligaste och tillika mest verksamma af alla medel för häfvandet af oordningar hos den djuriska organismen . . . . och hvilket skall bevisas längre fram uti detta arbete, som kommer att bestå utaf trenne hufvudafdelningar, nemligen: 1:o mer och mindre utförliga beskrifningar öfver Skandinaviens och Finlands helsokällor, samt de förnämsta brunns- och badinrättningarne i Sverige; — 2:o afhandlingar öfver vattnets begagnande såsom läkemedel, och 3:o anvisning till artificiella mineralvattens beredning. Det är således icke blott en handbok för dem, hvilka ämna besöka
