Sida 340
de intressantaste delame i den theoreti-ska astronomien. Genom den så kallade variation af arbiträra elementer har ändamålet med mer eller mindre framgång kunnat uppnäs; — att för numer-calculens beqvämlighet ytterligare utarbeta formlerna och derjemte utvidga deras omfattning är det vigtiga problem, som sysselsätter närvarande tids djupsinnigaste analyster. :: * r-
inegali- Hit hörer en afhandling om varia* V män- tion af den elliptiska rörelsens elementer «ans rö-och om månens inegaliteter af långa pe-T< ser‘ rioder af Laplacp, hvarvid samma yttrande må lämpas pä den ålderstigne författaren sjelf som han der fällt om La-grange, ”que l’age n’avait affaibli son ge* nie”. — Då någon fullständigare redovisning af detta supplement till méchanique céleste ej har kan meddelas, får man blott nämna de särskildta hufvud-titlarna i dess innehåll:
1:0. Om variation af den elliptiska rörelsens elementer.
2:0. Om mån-inegaliteten, livars argument är dubbla vinkel-afståndet mellan orbitans perigeum och nod. — Den blir £= +• o"82.sinÇiigt-2Ct) ; från observationerna har Burckhardt funnit den = 4- 1,90. y.o. Om inegaliteten, som beror af vinkel-afståndet mellan solens och månens perigeer. — Den blir 1 "33. sin (&>*■—a/), eller föga olik o"8. sin (»—co'), såsom Burckhardt af observationerna erhållit. nin;
; i- ; ..U;- ' r: r : ,\i Jiiwife
Källa: Project Runeberg ·