Sida 339
orsaken till de betydligaste inegaliteterna
i båda planeternas rörelse» i synnerhet till den stora, hvars period om ful tar nä-ra 900 år, och som förklarar observationernas sällsamma anomalier så, att De-låmRes och sednast Bouvaiids i grund af de erhållna formlerna uträknade tabeller för Jupiter och Saturnus passa med alla både äldre och nyare observationer så nära* som dessas egen precision medgif-Ver. — Laplace* som dessufom uppdagat den rätta analytiska expression på planeternas Seculär*rÖrelse, fann den under sin utveckling blifva identiskt lika med noll, livaraf följde (åtminstone om banornas excentriciteters och inclinationers fjerde digniteter samt qvadraternapå de pertur-berande massorna ej medtagas) att planeternas medel-rörelser och medel-afstånd från solen äro oföränderliga; alldeles detsamma som Lagrange på ett annat sätt utrönte.
Endast utgående från gravitation» principen såsom allmänt gallande, synas derföre analysens resultater blifva sa mycket sannfärdigare, som liera termer i dess approximerande serier bibehållas och som man kan försäkra sig om de Öfrigas sammantagna litenhet. Men krafterna, som perturbera den elliptiska rörelsen inblanda i räkningen, uta'nfore de periodiska tecknena sinus och cosinustiden under formen af dermed indefinit växande cirkelbågar, h varigenom uttrycket på de seculära inegaliteterna blir i längden felaktigt; och de medel man uttänkt till undvikande af denna olägenhet utgöra, ända från Ci-Airalts första försök, en af
Källa: Project Runeberg ·