Sida 3
Stockholm den 20 December 1865.
Ädle, trohjertade Svenske!
Man skall dväljas under andra zoner och plöja sin spårlösa väg öfver hafsdjupet såsom du, för att kunna göra frågor, så afvikande från all trampad stråt, från all gammal svensk tradition, som dessa:
»I hvad förhållande hafven J qvinnor stått till dagens stora fråga?»
»Med hvilka känslor hafven J följt striden?»
och slutligen, djerfvast af allt:
»Hvilka anspråk ställer den nya tiden och den nya representationsförfattningen på den svenska qvinnan?»
Jag har hört sägas att vistandet i fremmande luftstreck framkallar en total förändring af kroppskonstitutionen; nu börjar jag misstänka att det har samma inverkan på själskonstitutionen och tankegången; ty här hemma, trampande den gamla klassiska fädernejorden, hade det visst aldrig fallit dig in att tänka på sådant. Men efter frågorna nu en gång äro väckta, får jag väl bjuda till att besvara dem, på samma gång jag skickar dig en packe tidningar och broschyrer, från och med riksdagens början, på det du må kunna dag för dag följa gången af den nyss utkämpade striden.
Formen af dina spörjsmål visar, att du icke väntar dig något slags politisk trosbekännelse, hvilket ock skulle vara omöjligt att aflägga å dina landsmaninnors vägnar, ibland hvilka åsigterna naturligtvis äro ganska skiljaktiga. Du, som läser hvarje tanke i min själ, vet nog också, att, så lifligt som jag önskar att hvarje tänkande svensk qvinna må bilda sig en egen, sjelfständig öfvertygelse i hvarje samhällsfråga af högre betydelse, lika lifligt önskar jag, lika
