Sida ii
I. Militärkirurgiska anteckningar
2
Bd. III. N:r 8. — carIj j. hossander.
Jag afreste den 29:de oktober och ankom den 31:ste till Hamburg. Öfver Köln och Neuwied stäldes kosan till Iloinburg, dit vi anlände den 4:de november. Af H. K. H. Hertiginnan af Östergötland hade jag haft den nåden ätt erhålla ett rekommendationsbrev för oss alla fyra, till H. M. Drottningen af Preussen, som vistades i Homburg, och hopj ades vi att genom hennes bemedling kunna erhålla tillstånd att inkomma på den af tyska armén besatta delen af Frankrike. Detta erhöllo vi ock, visserligen endast gällande för besök å sjukhusen. Sjukhusen i Homburg, Frankfurt a. M., Darmstadt, Mannheim, Karlsruhe och Heidelberg besöktes härefter. I Kongl. Kollegii instruktion ålades mig och d:r Haak att besöka Basel, hvilket vi så mycket hellre efterkommo, som vi hoppades, att genom den internationela agenturen därstädes kunna få anställning vid någon af de krigförande arméerna, respektive deras sjukhus. Det var dock omöjligt för agenturen att i minsta mon bidraga härtill; vi afråddes dessutom på det bestämdaste att söka anställning inom franska armén, af skäl. som då åtminstone syntes fullt giltiga, och hade således ingen annan utväg, än att vända om och begagna oss af den genom H. M. Drottningen af Preussen oss gifna tillåtelse att besöka de tyska sjukhusen och högkvarteret i Versailles. Öfver Strassburgj Nancy, Epernay, Chåteau Thierry och Corbeil stäldes resan till Versailles, dit vi anlände den 21:ste november. Här stannade vi ända till den 3:dje december. Någon anställning såsom biträdande vid sjukhus därstädes var ej att få, och lika litet var för främmande läkare medgifvet att inkomma vid arméns ambulanser.
Från Versailles foro vi en kortare väg tillbaka öfver Lagny, Nancy och Weissenburg till Heidelberg. D:r Haak och jag gjorde härifrån en resa till Stuttgart och Miinchen, hvarifråfl vi öfver Leipzig och Dresden ankommo till Berlin den II:te december.
I Berlin kvardröjde jag ända till den 28:de samt återkorJ till Stockholm den 3I:ste december.
Det är mig en angenäm plikt att ännu en gång betyga min lifliga erkänsla för den vänlighet, hvarmed jag och vi alla, under hela vår resa, af såväl myndigheter som enskilda ständigt blefvo bemötta, och hvilken, i möjligaste mon, höll oss skadeslösa för de hinder, som författningarna lade i vägen för oss att få anställning såsom aktive läkare vid armén eller sjukhusen.
Källa: Internet Archive ·