Sida 1
II. Skottsårens behandling
GORDISKT MEDICINSKT AR U V1_J^_ J2; _Jl
Militärldrurgiska anteckningar *)
af
Prof. CARL J. ROSSANDER
i Stockholm.
II.
Skottsårens behandling.
För det moderna krigföringssättet är betecknande nog, att af alla de blesserade, som på så många olika ställen vårdades, endast några få visade sår af huggvapen, ingen däremot ett sår af bajonett. Åtminstone såg jag intet sådant. Möjligt är, att sådana funnos på ett eller annat sjukhus, som mera flyktigt genomgicks, men på de flesta och vigtigaste ställena forskade jag särskildt därefter. Och likväl hörde man så ofta under kriget talas om, att den eller den positionen var tagen med bajonetten. Visserligen, tänker jag, hade de, som togo skansen eller hvad det nu var, bajonetterna påskrufvade då de kommo dit, men de andre, försvararne, voro antingen nedskjutne eller redan borta. Ofver hufvud taget stormades väl knapt förr, än man var någorlunda öfvertygad om detta sistnämnda förhållande. I alla händelser funnos på sjukhusen nästan endast skottsår, och mest af bösskulor. 1 Strassburg hade funnits en mängd granatsår, men de fleste, som öfverleft sådana blessyrer, voro vid vår ankomst redan amputerade. Detsamma var för öfrigt förhållandet öfveralt; såren efter granatsplittror medföra vanligen en snar död eller sådana skador, som nödvändiggöra snara och stora operationer. I Versailles såg jag dock några färska granatskott af försvarliga dimensioner, af hvilka de, som träffat extremiteterna, mestadels indicerade snar amputation.
Den ofantligt öfvervägande majoriteten utgjordes, som sagdt, af bösslculesår. Jag försökte att skaffa mig upplysning om,
') Fortsättning från Bd. III N:t 8.
.\ord. med. arkiv. Bd. III. 1
Källa: Internet Archive ·