Militärkirurgiska anteckningar 1871

22 Bd. III. N:r 8. — carl j. rossander.

Jouy och närheten af Versailles i allmänhet, kunna räknas till de flyttande, öfvergår jag detaljerna af dessa anstalter. Slottet i Versailles behöfver ej beskrifvas, om sjukvården där får jag sedermera yttra mina iakttagelser.

De vanligaste lokaler för provisoriska sjukhus voro dock kaserner, i trots af alt, som om dessa byggnaders olämplighet för sådant ändamål blifvit sagdt och åter sagdt. Att de ej härtill passa, att de vanligen, de äldre aldramest, synda mot hygienens enklaste lagar, är utom alt tvifvel, men nöden har ingen lag; de kosta minst och stå ju tomma, då de gamla invånarne dragit ut i kriget. Åtskilligt kan äfven göras för att afhjälpa de värsta bristerna, och om man endast undviker att däri förlägga svårt sårade eller sjuke, samt ej begagna dem för länge, så kan dock resultatet bli någorlunda godt. Det har blifvit påstått, synnerligen af Pirogoff, att det vore bättre sprida de sjuke eller sårade i en mängd små lokaler, enskilda hus, bondstugor, alt annat, heldre än kasernerna, men detta är dock blott till en del riktigt. Sammanförandet af många sjuke, isynnerhet i stora hus, är mycket olyckligt, men utspridandet i byar eller enskilda hus helt enkelt omöjligt, då det gäller svårt sårade. De fordra nämligen en mycket noggrann omvårdnad, ej sällan flere öfvade personer vid hvarje förbindning, för att ej tala om, att just dessa kräfva ständig tillsyn af kirurger, sin uppgift fullt vuxna. Tänker man sig nu den mängd af sårade, som i detta kriget förekommit, så inses lätt, att det varit alldeles ogörligt att medhinna deras skötsel, om de varit kringspridde i en mängd smålokaler redan i städerna, på landet hade de fått förgås i elände. Billroth har i sina bref yttrat ganska tänkvärda saker rörande detta ämne, och jag instämmer i det mesta af hvad han sagt. Vare långt ifrån mig att tala för kasernernas användande till sjukhus, men det andra systemet anser jag overkställbart. Bättre vore naturligtvis, om man öfveralt kunde träffa på lämpliga sjukhuslokaler, aldrabäst om man öfveralt, där de behöfvas, ville rent af bygga sådana. <le må nu heta tält eller paviljonger eller baracker, och kunde läkarne samt andra människovänner bringa det därhän, att detta ansåges såsom en oeftergiflig plikt i ett krig, så vore det, som det borde vara, men hittils har detta ej lyckats fullständigt på långt när. Blir man tvungen att använda kasernerna till sjukhus^ så förfar man bäst, som det gjordes i Berlin: de svart