Militärkirurgiska anteckningar 1871

MIMTÄRKIRUltGISKA ANTECKNINGAR. lö

kommer dem till godo, som bäst behöfva densamma — och som kunna hjälpas. De lättast sårade jämra sig ej sällan mest och måste korteligcn affärdas, de olyckliga, som ändå snart måste dö, de, för hvilka ingen hjälp finnes, måste också afskiljas, föras undan för att få dö i fred. Detta är ohyggligt, men nödvändigt; läkaren får ej af illa förstådd människokärlek kela med eller taga upp tiden med de döende, emedan på sådant sätt andra, som kunde hafva nytta af hans tid och arbete, skulle bli ohulpne. Man har verkligen föreskrifvit, att i en väl ordnad ambulans särskilda lägenheter för dessa arma skulle finnas, och så fasligt sådant än kan se ut, torde det nog vara välbetänkt. De svårt, men ej absolut dödligt sårade böra äfven fördelas i två kategorier, de som endast kräfva förband, och de som genast måste opereras. Äfven läkarne böra fördelas så, att hvar och en har sin bestämda rol att utföra. Att verkställa de operationer, som mest förekomma i ambulanserna, är oftast den lättare uppgiften, ty att verkställa en amputation kräfver mången gång mindre färdighet, än att anlägga ett kinkigt förband. Synnerligen vid skottfrakturerna på de nedre extremiteterna kräfver ett sådant bandage mycken vana och talang. Man skall ihågkomma, att förbandet måste vara sådant, att den sjuke utan olägenhet eller med så ringa olägenhet som möjligt skull kunna stå ut med en, ibland ganska lång transport och på fordon, som äro alt annat än goda. Det hör mig ej till att i detalj beskrifva de förband, som passa för de olika blessyrerna i kroppens olika delar, så mycket mindre, som jag ingen erfarenhet har om dessa, de första förbanden; dock anser jag mig böra säga, att, så vidt jag kunnat inhemta, för skottfrakturer i allmänhet, och de på lår och ben isynnerhet, gipsbandagen synas vilja uttränga alla andra. Spjälorna ligga för osäkert på, rubbas därföre lätt; snor man till dem starkt, göra de än värre olägenheter; bleckskenor och järntrådskapslar äro svåra att i tillräckligt antal medföra, passa sällan fullt väl, måste därföre stoppas och tillredas, hvilket tar tid, de äro temligen dyra, alt omständigheter, som göra dem för det första förbandet mindre lämpliga. Gipsbandagets anläggande fordrar stor skicklighet, men det är ett billigt anspråk "nu för tiden, att militärläkare skola vara därmed fullt förtrogne, det tao-er för en van person, ej mycket tid, i alla händelser mindre* än ' en amputation med ty åtföljande förbindning, och en o-ånoordentligt pålagdt, skyddar det ojämförligt bättre än något

an-